Lovebirdie

Igår morse hade jag och T ju besök här. En liten sparv som flög in genom fönstret. I fönstret låg det ett paket till min väns blivande bebis med ett kort till. På kortet hade jag skrivit Välkommen lilla sparv! Jag ringde Linda och berättade om lilla sparven som flugit in och suttit vid paketet och sa jag tror den kommer idag eller inatt...

Naturligtvis! Några timmar senare ringer hon och berättar att vattnet gått.. och på natten till igår förlöste jag nästan ett barn. Skulle man kunna säga. Jag hade lovat att om den skulle komma på natten och inte farmor skulle hinna i tid så skulle jag passa storebror tills farmor kom. Mycket riktigt, farmor hann inte i tid, lilla sparven ville ut snabbt!

Så kl 03.05 ringde min mobil med en något nervös pappa. Jag kastade på mig kläderna och sprang till undsättning. Kl 03.08 stapplade jag in. Att få upp pulsen så raskt och snabbt mitt i natten är lite småläskigt nästan. Kände mig nästan full.

Min vän lät som en frustande Grizzlybjörn och det var hemskt att se henne ha så ont. Men på något sätt så fattar man inte riktigt att det är smärta. Det är alldeles för overkligt att det skulle kunna göra så ont.

Vad gör man liksom? Hur hjälper man? Jag var nästan nervösast av alla.

På söndag morgon fick lilla sparven se dagsljus för första gången. 53 cm lång och nästan 4 kg tung.
Ett litet mirakel, ännu en liten gudagåva...